KNUTSTORP är beläget vid Söderåsens sydsluttning ca 8 km nordöst om Svalöv. Borgen bestod ursprungligen av fyra längor kring en borggård och omgavs av en liten sjö.

På bilden ovan syns ett blad som jag numera är lycklig ägare till, som föreställer Knutstorps slott.

Slottet eldhärjades svårt 1678 och 1956. Knutstorp (eller Knudstrup) har innehafts av flera av Skånes förnämsta gamla adelssläkter.

Jag har anknytning till borgen redan från dess förste ägare, sen går det vidare via Thott och Brahe. Platsen var sätesgård redan i mitten av 1300-talet, och i källaren till den nuvarande byggnaden finns rester av en gammal väggmur från 1300-talet, som kan vara från den ursprungliga byggnaden på platsen. Den äldste kände ägaren till Knutstorp var riddaren Peder Nielsen (Petrus Nicleson) Kyrning, omtalad i Liber Datius. Han är min farfars mormors morfars farfars farfars morfars farfars farfars farmors morfar, och farfars mormors morfars farfars farmors farmors farfars farfars farfars mormors far, och farfars mormors morfars farfars farmors morfars mormors morfars mormors mormors far. Han var broder till ärkebiskopen Jakob Kyrning i Lund och dog 1354, men hur hans boningshus kan ha sett ut, förtäljer dock inte historien. Peder Nielsen (Petrus Nicklasen) Kyrning skriver sig 1327 som ägare till godset Stodhaug (senare Rönneholms slott), vilket omtalas sista gången 1349, samma år som digerdöden nådde Skåne. Kyrning tjänade greve Johann III von Holstein-Plön und Kiel i den tidens strider om makten i det sönderfallande Danmark. Även han är en släkting, men inte rakt nedstigande led.Han är farfars mormors morfars farfars farmors farmors morfars mormors morfars morfars farmors morfars farbrors sondotters dotterson och släkt i många fler konstellationer.

Efter Kyrning tycks Knutstorp ha övergått till Thottarna genom att Bonde Thott på Krogholm ärvde den efter sin kusin Peder Nielsen Kyrning. Bonde Jepsen Thott är farfars mormors morfars farfars farfars morfars farfars farmors far, och farfars mormors morfars farfars farmors farmors farfars farfars morfar.   Mot slutet av medeltiden förvärvades sedan gården av släkten Brahe genom det danska riksrådet och riddaren Tyge Axelsson Brahe till Tosterup. Han är farfars mormors morfars farfars farfars morfars farfar. Genom hans första giftermål med Magdalene Olufsdatter Krognos blev han ägare även till Knutstorp. Deras bröllop, som stod på Bollerup år 1500, blev beryktat för dess prakt och överflöd. Kostnaderna lär ha motsvarat värdet av ett helt herresäte. Magdalene är även hon en släkting till mig. I hennes anor finns mina direkta anor Axel Pedersen Thott, Cathrine Axelsdatter Krognos, Peder Torkildsen Brahe och Ose Jensdatter Kyrning.

Peder Torkildsen Brahes sondotter Johanna Torkildsdatter Brahe är den första generationen i den svenska grenen Brahe, det är så jag är släkt med dem. Den svenska grenen Brahe blev senare nummer 1 på Riddarhuset.    Tyge Axelsen Brahe gifte sig en andra gång, nu med Sophie Jørgensdatter Rud. De blev föräldrar till Otte Brahe och farföräldrar  till astronomen med samma namn. År 1523 stupade Tyge Brahe vid belägringen av Malmö, och samma år ärvde sonen Otte Tygesen Brahe Knutstorp. Otte gifte sig tjugosex år senare med Beate Clausdatter Bille. Knutstorp eller Knudstrup  ärvdes av Tycho Brahes far, Otte Tygesen Brahe 1523.

Tychos föräldrar lät hugga in följande text på en stentavla, som numera sitter ovanför en numera igenmurad dörr som troligen var huvudingången. .”ANNO DOMINI 1551 LOD IEG OTTHE BRADE BIJGGE THETTE HVS HER STAR OC BLEF FOLKOMMEN SAMME AAR MET MIN KERRE HVSTRVE BEATE BILDE HER CLAVS BILDES DATTER PAA LIINNGS GAARDT” (år 1551 lät jag Otthe Brahe bygga detta hus her står och blev fullkommen samma år med min kära hustru Beata Bilde herr Claus Bildes dotter på Lings gård)

På denna borg föddes Axel Ottesen Brahe den 25 maj 1550, som yngre bror till Tycho. Axel är min farfars mormors morfars farfars farfars morfar. Hans dotter Karen Axelsdatter Brahe gifte sig med Henning Henningsen Walkendorff till Brangstrup, han är är farfars mormors morfars farfars farfars far och son till Henning Jörgensen Walkendorff till Glorup och Anne Lauridsdatter Brockenhuus till Egeskov. 

1571 ärver Tycho Brahe Knutstorp. Han är min farfars mormors morfars farfars farfars morfars bror.Han bodde ett par år i början av 1570-talet på slottet och hos sin morbror Steen Bille på Herrevadskloster. Steen Clausen Bille till Herrevad är farfars mormors morfars farfars farmors morfars far och min direkta ana via Margareta Barnekow som gifter sig med Christopher Walkendorff, guvenör i Landskrona och vice landsdomare i Skåne. Han är led I i den svenska grenen av ätten Walkendorff som naturaliserades och introducerades 1664 som nr 25 på Riddarhuset. Det är på Herrevad som Tycho Brahe en novemberkväll 1572 upptäckte en ny ljusstark stjärna (en supernova) i Cassiopeias stjärnbild. Den syntes under arton månader för att därefter försvinna. Upptäckten var en sensation, som kunde komma att rubba en hel världsbild, eftersom rymden och dess stjärnor ansågs eviga och oföränderliga. Tycho Brahe observerade noga stjärnan under mer än ett års tid och publicerade 1573 sina rön i boken ”De nova stella”, varigenom han skapade sig ett namn inom den astronomiska forskningen.(Sylve Åkesson). 1594 köper Tychos bror Steen Ottesen Brahe Knutstorp. Han är farfars mormors morfars farfars farfars morfars bror och gift med en annan släkting Birgitte Ottesdatter Rosenkrantz. Hon är min farfars mormors morfars farfars farmors farfars mormors halvsysters dotter. Han gifter sig tre gånger på bilden nedan syns han med hustrun Sophie Jörgensdatter Rostrup.

 

Steen Ottesen Brahe var riksråd i 42 år och tillhörde Christian IV:s förmyndarregering. Han var danskt sändebud till Sverige 1591 och 1599 och deltog 1603 och 1619 i gränsmötena med svenskarna för att finna fredliga lösningar på tvistefrågorna mellan de båda länderna. Steen Brahe avled 1620 och efterträddes som ägare till Knutstorp av sin andre son Erik Steensen Brahe, vilken sålde godset till sin bror riksrådet Jørgen Steensen Brahe som är farfars mormors morfars farfars farfars morfars brorson.Han hade deltagit i Kalmarkriget och blev framför allt känd genom sin insats i den hårda strid som utkämpades med Gustav II Adolf och svenskarna på Vittsjöns is i februari 1612. Svenskarna besegrades och drevs ut ur Skåne och den svenske kungen var ytterst nära att mista livet i bataljen, när isen brast under hans häst. Jörgen Brahe erövrade på egen hand den svenska hovfanan och denna skall till minne av händelsen finnas draperad över hans grav i Horne kyrka på Fyn. Han blev senare ledare för den fynska adelsoppositionen mot Christian IV och förvärvade en mängd gods på ön, varför han fick tillnamnet ”den lilla kungen på Fyn”. Han var gift med en annan släkting till mig, Anne Prebensdatter Gyldenstierne som är farfars mormors morfars farfars farfars mormors systerdotter.

1646 ärver deras son Steen Brahe d y Knutstorp, som under Karl X Gustavs första krig i Skåne tjänstgjorde i den danska armén. Som en följd härav beslagtog svenskarna Knutstorp 1658, men Steen Brahe återfick sin gård efter freden i Köpenhamn 1660. Han blev den siste av sin ätt som ägde gods i Skåne.Han gifter sig med annan släkting till mig Sophie Holgersdatter Rosenkrantz. Hon är min farfars mormors morfars farfars farfars mors halvsysters dotter. Hon är dotter till Holger (den lärde) Rosenkrantz.  1663 lämnade Steen Brahe Knutstorp till sin enda dotter Sophie och hennes man Knud Ottesen Thott till Näs,och bosatte sig i Danmark. Skåne hade då nyligen tillfallit Sverige och många av de gamla danska adelsmännen hade förhoppningar om att snart återförenas med det gamla moderlandet. Under Karl XI:s skånska krig måste Knud Thott fly till Danmark för påstådda stämplingar mot den svenska överheten. Knutstorp ansågs förverkat och indrogs till Kronan och själv blev han ”in effigie” (”i avbild”, i sin frånvaro) avrättad på Stortorget i Malmö 1677. Han övergick då officiellt i dansk tjänst och utnämndes till befallningsman över Landskrona län. Under kriget tog en svensk truppstyrka in på Knutstorp och detta belägrades av danskarna och utsattes för stor förödelse. På sommaren 1678 brändes det av en dansk strövkår.(Sylve Åkesson) 1676 ärver formellt deras dotter Sophie Steensdatter Brahe borgen efter sin faders död, hon är gift med en annan släkting till mig Knud Thott (naturaliserad Tott) till Näs,Barsebäck, Knutstorp och Gavnø. Han är min farfars mormors morfars farfars farfars morfars systersons sonson. Han är barnbarn till Tychos Brahes syster Sophie Brahe som gifte sig med Otte Thott till Näs och Eriksholm ( numera kallat Trolleholm). Han föräldrar var Otte Thott till Näs,Eriksholm, ,Søfde, Tullesbo och Snogeholm och Jytte Knudsdatter Gyldenstierne som är min släkting i många konstellationer, hon är bland annat min farfars mormors morfars farfars farfars morfars mormors systersons sondotter.

1677 drogs borgen in till kronan, men vid freden gick det åter till Knud Thott.  Efter freden i Lund 1679 återfick Thott egendomen, men sedan gick det här som på många andra gods i Skåne, att det blev svenska adelsmän som intog de gamla danska adelssläkternas plats. Knutstorp såldes 1704 av Knud Thotts arvingar till amiralen friherre Cornelius Ankarstierna.  Han dog 1714 och hans änka 1724. Godset övertogs då av hans son amiralen Hans Ankarstierna, gift med Anna Maria Cronacker, och det var dessa som 1726 lät återuppbygga slottet efter 1678 års krigshändelser. Strax före sin död 1739 sålde amiral Ankarstierna egendomen till sin brors änka grevinnan Regina Catharina Chronhielm. ”Cronhjelm, Regina Catharina, dotter af riksrådet, Upsala akademis kansler, grefve Gustaf Cronhjelm, föddes d. 17 Nov. 1710. Hon var ung och skön samt väntade ett stort arf efter sin rike fader, hvarföre hon snart blef föremål för friares begär. Ryttmästaren och enklingen Claes Ankarstjerna, som vistades i Stockholm för att utsöka en kronofordran för sina systerdöttrar, den han också mycket riktigt uppbar, lefde på stor fot dermed, men systerdöttrarna fingo aldrig en skilling deraf. Ansedd som rik skånsk possessionat friade han till Regina Catharina Cronhjelm. Till befordran af detta förmånliga gifte framvisade han äfven ett skriftligt betyg af sin äldre halfbroder, amiralen Hans Ankarstjerna till Knutstorp i Skåne, att han var egare till halfva detta ansenliga fädernegods, hvilket falska dokument dock var i hemlighet dödadt genom en vederbörlig kontrarevers. Ändamålet blef ock genom bedrägeriet vunnet, bröllopet stod 1728 och han fick till en början med sin unga grefvinna hennes mödernearf, 60,000 daler silfvermynt, utom en rik hemgift i arbetadt silfver. Men då han skulle afresa från Stockholm, blef han portförbjuden af sina kreditorer, så att hela nämnda kapital strök med för att öppna honom fri fart till Skåne. Vid ankomsten till denna ort frågade hans maka förgäfves efter hans stora gods och fann sig med häpnad bedragen, då hon måste stanna i Engelholm, hvarest han hyrt rum på gästgifvaregården, tills de sedermera flyttade till Boarp, ett bra byggdt rusthåll i Ösjö socken, hvilket han fann utväg att få inköpt. Ett under så bedrägligt förhållande ingånget äktenskap kunde ej gerna blifva lyckligt. Det räckte ej heller ett år, förrän han, förtärd af ledsnad och oro, slutade sina dagar, och födde hon efter hans död en dotter, som blef kallad Maria Cornelia. – Emellertid satt nu en riksrådsdotter på en bondgård i nog knappa omständigheter, så att denna högvälborna dam måste i egen person lägga handen vid alla hushållssysslor, till och med vid bränvinsbränning, hvarmed hon sökte öka sin lilla inkomst. Sålunda tillbringade hon tiden ända till sin faders död 1737, då hon åter blef en rik arftagerska. Denne herres åtkomst af penningar torde ej i allt varit så loflig, hvarföre han äfven sorgfälligt gömde sina skatter. På sin sotsäng kallade han till sig ena sonen och gaf honom en stor nyckel, som han haft väl förvarad hos sig i sängen, men blef i detsamma mållös, så att han ej kunde utvisa stället till hvilket den hörde. Slutsatsen blef derföre med säkerhet, att samma nyckel uppläste det rum, hvarest den aflidne herrn hade sina penningar förvarade, hvilka efter all anledning bestått i en stor summa guldmynt, emedan han alltid med begärlighet vexlat till sig dukater. Men oaktadt alla möjliga försök och de nogaste efterspaningar blef det omöjligt att upptäcka denna skatt, hvars förlust visar huru underbarligen Herren tar sin välsignelse från orättfånget gods. Oaktadt denna stora förlust af den ganska betydliga qvarlåtenskapen, voro arfvingarne sedermera nära att förlora ett ansenligt kapital; ty bland grefvens anteckningar fanns, att han, under namn af Lars Lunta, insatt en stor summa pengar i banken, men sjelfva depositionsbeviset fann man ej ibland hans handlingar. Detta upptäcktes ändtligen genom en tillfällighet: då nemligen det aflidne riksrådets sofstol skulle på auktion försäljas, och man ansåg skamligt att låta den trasiga beklädnaden qvarsitta, råkade man i stoppningen den saknade depositionssedeln, som man redan ansåg förlorad.  Grefvinnan Regina Catharina Cronhjelm, som utom sin nya förmögenhet äfven egde skönhet, fick således ånyo flere friare, och deribland äfven den för rikedom och girighet bekante kammarherren Gohe. Hon utvalde omsider gardeskaptenen Otto Fredrik von Schwerin, bekant för sitt vackra utseende, med hvilken hon gifte sig 1738. Han hade då redan förstört två rika fruars förmögenhet, och som grefvinnan Cronhjelm var af skadan vis, ansåg hon för rådligt att genom ett paktum antenuptiale sätta sin egendom i säkerhet. Den artige kaptenen fann dock medel att så intaga sin kära maka, att hon någon tid efter bröllopet upphäfde denna för honom förnedrande förbindelse, hvilket kärleksprof hon dock snart fick besegla med att till betalning af hans skuld använda det kapital hon ärft efter sin fader, så att endast tvänne sätesgårdar i Skåne återstodo af hennes stora arfvedel. Dessa sålde hon sedermera och nedsatte köpeskillingen på säkert ställe, för att användas till betalning af Knutstorp, hvilket hon då höll på att tillhandla sig för 80,000 dlr silfvermynt. Men vid betalningen mötte henne en ganska oväntad svårighet, emedan hennes käre man redan lyftat och användt de kapitaler som hon afsatt till detta köp, så att hon genast måste sätta sig i stora skulder och slutligen sälja Knutstorp, 1771, för 165,000 dlr silfvermynt. Hon inköpte sedan en liten egendom, Holma, för 30,000 dlr, der hon lefde nöjd och lugn för kreditorer till sin död d. 4 April 1776. Hennes sednare man, Schwerin, med hvilken hon hade 3 barn, dog redan år 1741″. (runeberg.org)

1771 Regina Catharina tvingades på grund av de ekonomiska svårigheter som beskrivs ovan, att sälja den till greve

Fredrik Georg Hans Carl Wachtmeister till Johannishus. Härigenom kom Knutstorp till den släkt, som behållit egendomen till våra dagar.

Greve Claes A. Wachtmeister, som innehade godset 1832-73, lät under sin tid utdika den sjö, som dittills omgett huvudbyggnaden, och han genomförde även en restaurering av den sistnämnda 1843 efter ritningar av professor C. G. Brunius.

Godset ägs nu av greveparet Henrik och Hélène Wachtmeister.

Släkten Walkendorffs anknytning till de senare familjerna är mer avlägsen, och går via Trolle och Ramel.