Erik Valkendorf/Walkendorff ärkebiskop i Nidaros

Erik föddes troligen 1465 på Glorups slott, son till Axel Henningsen Walkendorff i hans första gifte med Margrethe Pallesdatter Ulfeldt. Vår direkte ana Henning Axelsen Walkendorff var halvbror till Erik, och son till Axel Henningsen Walkendorff och hans andra hustru Anne Andersdatter Passow.

Erik började sin bana som sekreterare (kansler) hos kung Hans och senare även hos hertig Christian, blivande Christian II.

Han hade studerat i Köln och 1491 vid universitetet i Greifswald, och fick där magistergrad. Han författade senare flera litturgiska böcker, och han var bland de första i Norge som tog boktryckarkonsten i bruk.

Mer eller mindre mot sin vilja blev han utsedd av kung Hans till ärkebiskop. Kungen skrev till påven och krävde att så skulle ske. Erik hade invändningar mot hertig Christians inställning till kyrkan, men som kungens vän blev han lovad att kungahuset skulle respektera kyrkan.

Den 16 augusti 1510 providerade påven Julius II Erik till ärkebiskop i Nidaros.

År 1514 krönte Erik den unge Christian till kung i Oslo.

Han förde den blivande drottningen Elisabeth av Österike, från Nederländerna där hon vistades hos sin faster Margareta, till bröllopet med Christian II.

Resan från Amsterdam blev stormig och prinsessan Elisabeth blev svårt sjösjuk. Erik kom att fungera som prinsessans själasörjare och präst. Som tack för Eriks tjänster skänkte Elisabeth senare bland annat ett altarskåp till Leka kirke i Nidaros biskopsdöme.

Altarskåp till Leka kirke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som ärkebiskop var Erik hängiven och energisk, han rustade bland annat upp Nidarosdomen, domkyrkan i Trondheim.

Han lät infoga Walkendorffs vapensköld i den sydöstliga portalen.

Nidarosdomen Walkendorffs vapensköld Foto Ann Walkendorff 2016

Som ärkebiskop bodde Erik på Ärkebiskopsgården som ligger granne med Nidarosdomen.

Så här kan ärkebiskopsgården ha sett ut runt år 1500.
Erik Walkendorff tillträdde 1510, så kanske såg det ut så här under hans tid.
Bilden är hämtad från strindahistorielag.no/wiki

Ärkebiskopsgården beskrivs som ett medeltida palats. Den äldsta delen är belägen i den nordliga flygeln, Nordfløya. En utvändig mäktig numera renoverad stentrappa leder till vackra representationssalar, som används än i dag. Enligt forskaren och arkeologen Øystein Ekroll så är palatset uppbyggt efter medeltida ideal. En privat del kallad Camera, en officiell del för representation och fest kallad aula och en tredje del kallad capella, kapellet.

Bild från www.strindahistorielag.no/wiki

Under medeltiden var ingångarna till salen indelad i tre bestämda avdelningar. Gästerna kom in via en dörr mitt på den södra långväggen. Ärkebiskopen kom via sin privata del från väst, och tjänarna kom från höger, samma väg som besökarna tar i dag.

Foto:CATO GUHNFELDT
Bild och text från aftenposten.no
”Erkebispegårdens 200 kvadratmeter store festsal kvadratmeter slik den fremstår i dag. På vestveggen henger Håkon Gullvågs maleri av kong Harald V. Åpningen i hjørnet fører opp til de tidligere private gemakkene. Her holdt erkebiskopene gjestebud og store viktige møter i middelalderen.”

Ärkebiskopen hade sin plats mitt på den nordliga långväggen. Enligt Øystein Ekroll så fanns det här en hemlighet, nämligen ett varmluftsschakt som värmde ärkebiskopens plats. Så kanske var palatset det första huset med centralvärme.

Gjennom denne luken i nordveggen kan det i middelalderen ha kommet varmluft som biskopen nøt godt av vinterstid – mens de øvrige gjestene trolig frøs.
Foto CATO GUHNFELDT text från aftonposten.no

Denna pampiga sal måste ha tilltalat ärkebiskopen Erik Walkendorff. Det är inte svårt att föreställa sig hur det kunde ha sett ut i palatset under hans tid. Som ärkebiskop var Erik omtyckt och respekterad, lojal mot riksrådet. Han var en son av sin tid, med rötterna djupt i danskt kyrko-och kulturliv. En renässansman med sin tro förankrad i gamla katolska traditioner. Han såg dock som sin uppgift att föra in nya impulser i ärkestiftet, genom att upprätta goda förbindelser med övriga Norden och Europa. Han sägs ha älskat pompa och ståt. Han månade om kyrkans intressen och ställning, och han arbetade aktivt med olika projekt.

Ärkebiskopens arbetsrum även kallat regalierummet efter att kronregalierna förvarades där under 1800-talet.

Ärkebiskopens arbetsrum
Bild från strindahistorielag.no/wiki

Kanske var det i detta arbetsrum som Erik skrev, med hjälp av ledande kanniker, bland annat de litturgiska böcker som finns bevarade. Han stod själv bakom en omfattande kartläggning och beskrivning av Finnmark, genom sina resor. Dessa sände han i brevform till påven Leo X i Rom.

Bild hämtad från uit.no

Han tog initiativ till och finanserade Missale Nidrosiense och  Breviarium Nidrosiense

Erik Walkendorffs vapen finns i denna vackra skrift. På bilden finns även en direkt anfader- Olav den helige.

Missalet trycktes för ärkestiftet i Nidaros, dagens Trondheim. Stiftet omfattade hela Norge, Island, Grönland och en rad öar i Nordsjön, samt delar av nuvarande Sverige. Missalet räknas som Norges första tryckta bok och tre exemplar som tillhör Norges nationalbibliotek, ingår nu i Norges dokumentarv.

Bild med Erik Walkendorffs vapen
Bild från http://rehnstroem.se/pdf/MissaleNidrosiensev
Missale Nidarosis med Erik Walkendorff vapensköld.
Bild från rehnstroem.se/pdf/MissaleNidrosiensev

Messehagel som har tillhört Erik

Vid utgrävningar har man funnit rester av Erik Walkendorffs myntverkstad med vackra kakel och tegelgolv.

Foto Ann Walkendorff 2016©
Foto Ann Walkendorff 2016©
Foto Ann Walkendorff 2016©
Foto Ann Walkendorff 2016©

Vapenskölden fanns även på mynt 

Läs mer om mynten här .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Erik Walkendorff Skilling med vapenets hjärtsköld i centrum

Senare kom han i konflikt med kungahuset, när han försvarade den katolska kyrkan rättigheter gällande handel och skattefrihet.

Han blev även anklagad för att vara delaktig i Dyvekes död, vilket senare avfärdades. 

På grund av dessa konflikter blev han tvungen att fly till påven i Rom, där han avled av pesten den 28 november 1522. Läs mer här fler artiklar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källor:

Hamre, L. 1943: Erkebiskop Erik
Valkendorf. Trekk ved hans liv og virke.
John Griegs forlag, Bergen.