Carl Fredrik Walkendorff 1730-1808

Födelsenotis

År 1730 den 28 December föddes Wälborne Herr Jöran Walckendorphs och Fru Juliana Hiorts K: Son, nu warande Cornetten wid Norra Skånska Cavallerie Regementet, Wälborne Herr Carl Fredrich Walckendorph uti Röginge i Fulltofta Pastorat, som intygas ricktigt wara utdragit af Kyrkio Boken intygas
Fulltofta d 16 JUlii 1779 P: G. Weidman Kyrkioherde. Texten är tolkad och renskriven av Magnus Lindskog.

Källa: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0065605_00319

Födelsenotering i Födelse-och dopboken bild från Arkiv digital Fulltofta (M) CI:1 (1621-1751) Bild 5480 / sid 114 (AID: v110090a.b5480.s114, NAD: SE/LLA/13097)

Födelseort

Prästen har noterat att Carl Fredrik föddes i Röinge mölla/kvarn.

Dagens Röinge är en stadsdel i nuvarande Hässleholm. Just Hässleholm har anknytning till släkten genom Carl Fredriks farfars farfar Christopher Walkendorff (1621-1690) som skrev sig till Hässleholms gård även kallat Hessleholms säteri. Gården fanns i släktens ägo mellan 1646 och 1714. Gården beboddes förmodligen sällan av familjen, utan arrenderades i stället ut till olika brukare. 1714 så köpte Christian Sommar, senare adlad Cederfeldt, Hässleholmsgården. 1734 överläts gården till Casper Ehrenborg på Hovdala.

Släkten Ehrenborg lät bygga gårdens flygelbyggnader, under 1780-talet, samt den nuvarande huvudbyggnaden 1819. År 1857 så skänkte August Ehrenborg en del av gårdens mark till det pågående bygget av stambanan mellan Malmö och Nässjö. På en del av marken byggdes sedan Hässleholms järnvägsstation, vilken fått sitt namn efter Hässleholmsgården.

Så det finns en anknytning, inte bara till Hässleholm, utan även till släkten Ehrenborg. Carl Fredrik nämner i sin meritlista här nedan, att han har bytt tjänst med Cornet Ehrenborg. Släktband finns med Ehrenborg, löjtnant Christopher Jørgensen Walkendorff (1697-1730) änka Ingeborg Lilliehöök af Gälared, gifter sig i sitt andra gifte med Jöns Ehrenborg.

Meritlista

Här har Carl Fredrik själv skrivit ned sin meritlista ställd till Arméns pensionskassa daterad i Kävlinge den 22 maj 1777.

”Merithe Lista
För undertecknad Cornet wid LandsCrona Compagnie under Kongl. Norra SKånska Vacallerie regementet till häst.
Åhr 1730 födt utj Fulltofta d: 28:de Desember
1752 Kommit utj Kronans tienst som ryttare wid LandsCrona compagnie N:o 43
1757 Commenderat till Pommern warest jag har bewistadt 5 på 6:te åhrs fälttog och blef fången utj Demin samma åhr,
1758 Blef jag befordradt till Secund Corporal d 1sta Maij wid förutnämde regemente och compagnie
1761 d: 1sta Maij Ährhölt jag fullmakt på 2dra Corporals Indelningen wid LandsCrona Compagnie
1770 d 27de Martj är jag blifwen benådat med Hans Kongl. May:ts fullmakt till StabsCornet wid Secund Majorens Compagnie efter acord enligt Pensions Reglementet
1772 d: 17de Augustj i nåder är blifwen Cornet med Hans Kongl. May:ts Transport fullmakt till Cornets Indelningen wid Biäraherads Compagnie efter acord, enligt Pensions Reglementet
1773 Igenom tienste bytje med Cornet Ehrenborg har jag fått Transport till Cornets Indelningen wid LandsCrona Compagnie
Kieflinge d: 20de Maij 1777
Carl Fredrick Walkendorf”

Texten är tolkad och renskriven av Magnus Lindskog.

Källa: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0065605_00318

Livet som soldat och krigsfånge

Carl Fredrik Walkendorff deltog från 1757 i det Pommerska kriget, han verkar ha som han skriver bewistadt kriget under fem år. Att han överlevde måste betraktas som en bedrift. Nedan återger jag stycken ur en artikel införd i tidskriften Populärhistoria 2013, skriven av Oskar Sjöström.

”Sverige var vid denna tidpunkt illa rustat för krig, och arméorganisationen var hopplöst föråldrad jämfört med andra länder. Frihetstidens fria författning hade också luckrat upp den militära disciplinen i Sverige. Över- och underordnade befäl blev jämlikar och att krigsmaktens representanter till och med kunde hamna i position att befalla över den egna regeringen. För soldaterna i leden kom det att innebära ett liv i fält under sämsta tänkbara förutsättningar.

Vapnen visade sig nämligen lida av fabrikationsdefekter, uniformerna var slitna – i vissa förband saknades både strumpor och skor – och krutförråden var bristfälliga. Hästar och dragdjur fick kasseras som odugliga, sjukvårdsorganisationen var i det närmaste obefintlig och generalstaben saknade tillförlitliga kartor. Transporterna hade dessutom varit så uselt planerade att trossvagnarnas bottnar och hjul levererats vid olika tillfällen, och många knektar kunde inte bruka sina musköter då flintstenarna – som antände krutladdningen – ännu inte kommit fram. Istället fick de marschera ut i kriget med värdelösa attrapper av trä. Soldatlivet måste ha varit tufft, med otillräcklig utrustning och brist på livsmedel.

Soldaterna led också kontinuerligt av sjukdomar. Värst var förhållandena när trupperna trängdes samman i Stralsund och där soldaterna ibland blivit instuvade i ”svinstior och ladugårdar”. Under vintern 1757–58 kunde man påträffa uppemot tjugo svenska soldater i en och samma jordhåla. I smutsen och trängseln – där soldaterna till vardags led av löss och tarmmask – spreds många dödliga febrar, diarréer och infektioner. Fältläkaren Pehr Zetzell skrev i en rapport efter kriget att armén smälte bort av epidemierna ”som snö för solsken”. I början av 1759 hade så många som var tredje soldat insjuknat.”

Trupptillhörighet och uniform

Carl Fredrik var ryttare vid LandsCrona compagnie N:o 43, och bar troligen en uniform som syns nedan på bilden.

Så här såg uniformen ut vid tiden för Pommerska krigets utbrott. Soldaterna är klädda i uniform m/1756.

Karta över staden Demmin med omgivningar 1758 med Meijenkrebsskansen utritad i övre vänstra hörnet. Bild från Wikipedia

Carl Fredrik nämner att han blev tillfångatagen under fältåget på det sjätte året, i Demmin.

Demmin är en stad i det nuvarande tyska förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern. Det framgår inte hur länge Carl Fredrik var krigsfånge, men troligt är väl fram till freden 1762.

Man kan ju spekulera i om Carl Fredrik kände till de antaganden att släkten Walkendorff har sitt ursprung i byn Walkendorf i Mecklenburg? Om det stämmer så var han mycket nära byn, cirka 8 timmars marsch närmare bestämt. Färdas man med bil i nutid, så tar det cirka 40 min.

Man kan ju också spekulera i om preussarna reflekterade över den svenske fångens efternamn? Det känner jag inte till för tillfället, men det kanske kan uppdagas i framtiden.

Fakta som dyker upp när man söker i släktarkiv om Carl Fredrik Walkendorff liv, väcker en del frågor. Meritlistan återger hans militära karriär. Det finns en del att fortsätta att forska på det som anges i källorna, om de händelser som sägs vara kopplade till honom.
Han var ju huvudman för den svenska grenen av släkten Walkendorff. Som sådan besökte han bland annat riksdagen år 1765. I Elgenstierna är informationen knapphändig, och tar mest upp de årtal som kopplas till det militära.

Källorna berättar

”Ryttare vid norra skånska kavalleriregementet 1753. Deltog i pommerska kriget. Sekundkorpral vid nämnda regemente 1758-05-01. Premiärkorpral därst. 1761-05-01. Bevistade riksdagen 1765. Kornetts fullmakt med bibehållande av korpralsindelningen 1770-03-27. Avsked 1777-12-15. Död 1808-08-08 på Maglö i Mellby socken, Kristianstads län. Troligen barnlös.”Källa: Elgenstierna Walkendorff n:o 25 Tab.4

”Kornet ved nordskaanske Kavalleri; ernærede sig ved at sælge sin Stemme på Rigsdagen afvekslende til det russiske og franske Hof, var 1778 på Rigsdagen i Stockholm, men måtte gå rundt til de fremmede Ministre for at få Rejsepenge, var senest 1786 på Klingstrup hos Børge Walkendorffs Svigerinde, Frøken Helene, for at gøre Krav på Gården, ansøgte 1787 og 1791 om Understøttelse af Walkendorffs Kollegium.” Källa: Danmarks Adels Aarbog, Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen, (Dansk Adelsforening), [1884 – 2018]., DAA 1928:II:141

Människan bakom källorna

I de danska källorna skriver man att han sålde sin rösträtt till omväxlande det ryska och franska hovet. När jag söker källor till källan så finner jag samma text i boken Valkendorfs kollegiums historie, utgiven i Köpenhamn 1917, men den täcker kollegiets historia mellan 1588 till 1865. På s 95 beskrivs hur Carl Fredrik säljer sin rösträtt/fullmakt . Just detta förfarande med att sälja adliga fullmakter beskriver även Bo Eriksson i boken Svenska adelns historia på s 305. Han skriver att ”en fullmakt kunde betinga ett värde från 300 daler upp till många tusentals daler”. Denna handel upphörde först då Gustav III inskränkte riksdagens makt med införandet av envälde.

Äktenskap

Carl Fredrik gifter sig den 12 augusti 1763 i Kävlinge socken med prästdottern/änkan Barbro Margareta Schreil. Hon var dotter till kyrkoherden i Västra Hoby, Jens Henrik Schreil och dennes hustru Catharina Vinding. Hon var 11 år äldre än Carl Fredrik, hon föddes 1719 och detta äktenskap var hennes tredje i ordningen. Troligen så fick paret inga barn.

Källa Kävlinge (M) CI:1 (1734-1831) Bild 380 / sid 65 (AID: v110959a.b380.s65, NAD: SE/LLA/13232).

Att Carl Fredrik på alla vis sökte inkomster, bekräftas i boken om Valkendorfs kollgiums historie där de återberättar hur han försökte återta Klingstrups gods, utan att lyckas. Jag har boken Valkendorffarne paa Klingstrup utgiven 1882. Jag har ännu inte lyckats finna just den episod som beskriver Carl Fredriks besök på Klingstrup 1786.

Endast mindre summor betalades ut från kollegiet som fattigstöd till behövande efterlevande medlemmar ur släkten Walkendorff. Källorna till dessa berättelser anges inte, men står nog att finna i brevväxlingen mellan Carl Fredrik och kollegiet.
J C Barfod beskriver även han händelserna i boken Märkvärdigheter rörande den skånska adeln på s 405 och framåt. Han verkar dock blandat i hop namn, och kallar personen i fråga för Kristian, och ger honom titeln sockenskräddare, samt placerar honom i Sallerups kompani. Han tillför dock att Carl Fredrik, som det ändå måste handla om, år 1778 fick äran att räknas in bland riddarklassens faddrar vid kronprinsens dop. Men sin vana trogen ironiserar Barfod om det mesta han återberättar, och missar inte att uttrycka att Carl Fredrik har lågt förstånd, och han skildrar även hur dennes hustru prästänkan går osnyggt och besynnerligt klädd i sidennattrock och tofflor på Lunds marknad.

Livet på ålderns höst

Änkling

Carl Fredriks hustru Barbro Margareta Schreil avlider den 3 maj 1791 i Rebbelberga socken.

Källa Rebbelberga (L) CI:1 (1738-1796) Bild 590 / sid 107 (AID: v100891a.b590.s107, NAD: SE/LLA/13307).

Död

Den 8 augusti avlider Carl Fredrik av ålderdomsbräcklighet på Maglö gård, 78 år gammal.

Källa Norra Mellby (L) CI:2 (1783-1825) Bild 1380 / sid 131 (AID: v100451a.b1380.s131, NAD: SE/LLA/13277).

Han uppges också vara löjtnant, vilket inte stämmer med Elgenstiernas uppgifter.
Intressant är, att här har prästen skrivit att han dog på Maglö gård.

Samma gård som Bengt Lilliehöök köpte 1799, genom att begära sin bördsrätt enligt de adliga privilegierna.
Han var kusin med Eva Jeanna Ehrensborg, som ärvt gården av sin halvsyster, Sophia Christina Walkendorff som avled 1785.
(källa Sylve Åkesson om Maglö).
Tittar man i mantalslängderna för Norra Mellby, så återfinns en gammal Walkendorff på gården år 1807.

Norra Mellby (L) MTL:1 (1742-1830) Bild 435 / sid 1807 (AID: v173146.b435.s1807, NAD: SE/LLA/13277)

Så det verkar som Bengt Lilliehöök förbarmade sig över en gammal man, och lät honom i slutet av dennes levnad, få bo på gården som tidigare tillhört släkten Walkendorff.