Alla Helgons dag och minnen…

Denna helg går våra tankar till de som inte längre finns med oss. När mörkret lägger sig glimmar tusentals ljus på våra kyrkogårdar runt om i landet. Det är inte alltid som vi vet var våra förfäder vilar. Så är fallet med en av släkten Walkendorffs mest kända medlemmar, ärkebiskopen i Nidaros Erik Valkendorf. Jag har under många år sökt information om var han fått sin sista viloplats. Han avled den 28 november 1522 under ett besök hos påven Hadrianus VI i Vatikanen. Jag vet att forskare försöker hitta spår i de skriftliga källorna om var han ligger begraven. Känt är att hans begravning bekostades av nämnde påve, men efter det slutar spåren.

Glädjande nyheter är därför att det numera finns en minnestavla över Erik Valkendorf, han och hans gärning har inte fallit i glömska.

För snart ett år sedan, den 28 november 2022, på dagen 500 år efter hans död hedrades Erik Valkendorfs minne med en vesper (kvällsbön)i den tyska kyrkan Santa Maria dell’ Anima, strax utanför Piazza Navona i Rom.

Deltagare i cermonin var den nuvarande katolske biskopen Erik av Nidaros, Erik Varden.  Med sig hade han den lutherske presiderande biskopen i Nidaros Olav Fykse Tveit, den lutherske diakonen där, Ragnhild Jepsen, ledningen för det tyska prästkollegiet vid kyrkan, representanter för de katolska biskoparna i Oslo och Tromsø, ambassadör Johan Vibe samt bosatta och besökande norrmän, och andra.

Minnestavla över Erik Valkendorf, Foto: Lilli Stenius 

Plattan ristades i en marmorverkstad i Rom. Det bekostas av Trondheim katolska stift och Lutherska stiftet Nidaros. Den latinska texten skrevs av biskop Varden, och lyder så här i hans norska översättning:

«Erkebiskopen av Nidaros Erik Valkendorf Medlem av Den salige Maria av Sjelenes Kollegium. Han spredte, full av iver for Kristus, den katolske tro, lærte sitt folk å be, og vek ikke for kongens griskhet. Her i Roma døde han fromt den 28. november 1522. Miskunn deg over ham, Herre, for dine elskverdige tårers skyld. Styrk din kirke i hans hjemland i urokkelig trofasthet. Den 28. november 2022».

Tisdagsmorgonen den 29 november firade biskop Varden rekviemmässa för Valkendorf i Santa Maria dell’ Anima. Varden hänvisade till Valkendorf som en biskop som satte kyrkans frihet först när kung Christian II trodde att han kunde underkuva den genom att göra sin kansler till ärkebiskop i Nidaros.

Under resten av tisdagen hedrades ärkebiskopen med ett internationellt symposium på Norska institutet i Rom. Forskare från Norge, Danmark, Nederländerna och Italien kastar ljus över Valkendorf, hans samtid och hans arv: Francesco d’Angelo, Sigrun Høgetveit Berg, Espen Due-Karlsen, Øystein Ekroll, Vigdis Evang, Andrea Fara, Sigurd Hareide, Henning Laugerud, Erik Opsahl , Louis Sicking, Karen Skovgaard-Pedersen och Kristin B. Aavitsland.

Foto: Øivind Østang

Om Erik Valkendorf

• Född ca. 1465, död i Rom 1522.
• Från en dansk adelssläkt som ursprungligen invandrade från Tyskland
• Teologisk utbildning i Tyskland
• Omkring 1490 anställdes han i den danske kungens kansli.
• Den 16 augusti 1510 gjorde påven Julius II Erik honom till ärkebiskop av Nidaros.
• Avslutade Nidarosdomens oktagon
• Var den förste i Norge som tog boktryckarkonsten i sin tjänst: ”Missale pro usu totius regni Norwegie” (1519) och ”Brevarium Nidrosiense” (1519). 
• Kom i konflikt med kung Christiern av Danmark om kyrkans frihet, inklusive frihet från beskattning och rätten till handel. 
• Åkte till Rom för att framföra sin sak för påven och anlände till Kyrkomässan den 2 februari 1522. 
• Död den 28 november 1522, förmodligen av pesten som då härjade i Rom, innan han hann träffa påven.
• Minnesplaketten avtäcktes i den tyska högskolekyrkan Santa Maria dell’ Anima den 28 november 2022, dagen 500 år efter hans död. 

Källor: https://www.katolsk.no/nyheter/2022/11/erkebiskop-av-nidaros-hedret-i-roma

Det är alltid hedrande när någon ur den Walkendorffska släkten lyfts fram och åskådliggörs. Tråkigt nog fick ingen nu levande släkting till Erik information om att denna hedersbetygelse skulle äga rum, det hade nog varit en fantastisk upplevelse att få följa ceremonin på plats.