Att skylla på trolldom och häxor, och bröllop med förhinder

Så här i påsktider påminns vi om häxor och häxprocesserna som ägde rum mellan ca 1450- och slutet på 1700-talet. Många oskyldiga fick sätta livet till.

Det berättas att rikshofmästare Christopher Walkendorff skyllde på häxor, när fartyget med prinsessan Anne av Danmark och hennes följe, var nära att förlisa i höststormarna 1589 på sin resa till bröllopet med Jakob/ James I av Skottland. Anne var dotter till Fredrik II av Danmark och Sofia av Mecklenburg. Jakobs föräldrar var kusinerna Maria I av Skottland (Maria Stuart) och Henry Stuart Lord Darnley.
Skeppet var tvunget att söka nödhamn i Norge. Riksamiral Peder Munk som förde befälet skyllde skeppets dåliga skick på sin kollega i regeringsrådet Christopher Walkendorff. Som ståthållare på Köpenhamns slott var CW ansvarig för den kungliga flottan.
Christopher Walkendorff hävdade att händelsen berodde på trolldom, och 13 kvinnor anklagades för att vara häxor och brändes på bål i Köpenhamn.

 

 

 

 

 

Även i den skotska huvudstaden ägde häxprocesser rum där Jakob var närvarade vid häxrättegången i North Berwick. Flera personer dömdes för att ha använt trolldom för att skapa en storm i ett försök att sänka skeppet som Anne hade färdats med.
Detta gjorde Jakob mycket oroad över det hot som han ansåg att häxor och trolldom utgjorde mot honom och landet. Under denna period skrev han sin avhandling om demonologi. Som en följd av detta dödades hundratals kvinnor för häxeri. Deras kroppar hittades senare i det som då kallades Nor Loch (nu Princes Street Gardens).

 

 

 

 

 

 

Hur gick det då för brudparet? De var ju redan gifta genom ombud den 20 augusti 1589. Jakob reste hastigt och oväntat till Norge Den danska redogörelsen berättar att vid det första mötet mellan makarna ville Jacob kyssa Anne. Anne ryggade tillbaka och sa att så gjorde man inte i hennes land, men efter att han talat en stund med henne lät hon sig kyssas. Nu kunde kyrklig vigsel ske den 23 november 1589 i det gamla biskopspalatset i Oslo där Anna fått sin bostad.

Paret färdades sedan via Sverige till Danmark där de stannade över vintern. Det var en bröllopsresa av sällan skådat slag. Man färdades i slädar ner genom Bohuslän och övernattade i prästgårdar och hos bönder. Det var ett stort följe som reste, frånsett Jacob och hans uppvaktning följde ett antal danska och norska adelsmän och kvinnor med på resan. Därtill kom alla tjänare och inte att förglömma den stora utrustning man hade med sig. Allt ifrån att kungens kock hade sitt kök med sig, till mat, dryck, sängar och kläder – allt som en kung på resa kunde behöva. Man övernattade några dagar på Bohus fästning och sedan fick Jacob själv söka lejd hos svenske kung Johan III för att få lov att ta sig över den svenska korridoren vid Göta älv. Allt gick väl, man eskorterades av 600 svenska soldater och det sköts salut från Gullbergs och Älvsborgs fästningar. Därefter var man i Halland och när man kom till Varbergs slott den 8 januari stannade man sex dagar. Slottsherren Anders Bing hade nyligen dött och begrovs dagen efter kungaparets ankomst. Jacob och Anna deltog inte i själva begravningen i Träslövs kyrka men däremot i minnesgudstjänsten nästa dag. Den har förmodligen hållits i slottskyrkan. 

Den danska redogörelsen ger vid handen att den unga drottningen var sjuk men det nämns inte vilken sjukdom hon led av. Det går kanske att tänka sig att hennes ungdom, den hårda resan och kraven tog på hennes krafter. I mitten av januari kunde änkedrottning Sophia och den unge kung Christian ta emot Jacob och Anna i Helsingör. Sophia hade rustat och allt var väl förberett för att underhålla den skotske kungen. Kungaparet stannade sedan i Helsingör och Köpenhamn ända till slutet av maj 1590 och man var också med på Annas systers bröllop innan man for tillbaka till Skottland. Kung Jacob hann också med ett besök hos Tycho Brahe på hans Uranienborg på Ven och var så att säga på sitt livs semester. Med på den resan var även Christopher Walkendorff. Danskarna hade på den tiden rykte om sig för sitt omåttliga supande, och Jacob skrev hem till vänner om hur han roade sig och drack. Tycho och Christopher sägs ha blivit ovänner över en jakthund som kung Jakob hade med sig. Det sägs att både Tycho och Christopher ville äga en sådan ståtlig hund.De ansåg bägge att de hade förtur till att få köpa hunden. Men kungen ville inte skiljas från den, utan lovade att sända liknande hundar till de båda höga herrarna. Hur den historien slutade vet man inte med säkerhet.