Valkendorfs Collegium Köpenhamn- Nordens äldsta

”Ave Maecenas noster Christophore, domus fundator Walckendorphianæ! Gratias agunt tibi hic alumni clare canantes…”

”Vort hus af Danmarks gamle stamme samler kuld af folkets blod og marv.
Vi ta’r ungdom på ungdom i arv, og vi ta’r vor tørn til slægtens tarv.
Seklerne går – men VALKENDORF består og vort hus vil fostre kuld på kuld fra vår til vår.”

-tekst fra kollegiets sangbog

Det är med stolthet och värme i hjärtat som man kan konstatera att Norden äldsta universitetskollegium bär vårt namn.

Redan 1588 köpte Christopher Walkendorff det gamla Hvidekloster där munkarna i Karmeliterrorden levt och verkat. De gamla klostermurarna är de äldsta som fortfarande finns kvar i Köpenhamn, de omger nu byggnaden.

Läs mer om kollegiets historia här.

Kollegiet lever vidare, trots krig och bränder. Denna bild visar hur byggnaden såg ut innan ombyggnaden.

1658 skadades biblioteket under beskjutningen från svenskarna. I de gamla skrifterna står det ”..Biblioteket i Fare ved at sprænge Hul i dets Mur.” Den stora branden 1728 skadade byggnaden svårt, så 1865 var man tvungen att riva och restaurera huset.

Så här ser huset ut i dag, med vår vapensköld som pryder sin plats. Kollegiet kallas i folkmun ”Valle-Kolle”.

Studenterna kallas Valkendorfiarner. ”Jeg blev Valkendorfianer, høj’re kan man ikke nå. Åh, hvor godtfolk ikka aner, om hvad godtfolk ej kan få. Jeg blev dus med traditioner, som har svundne seklers ånd, jeg fandt levende idoler, jeg har knyttet venskabs bånd.” Läs mer om deras kärlek till kollegiet på deras webbsida valkendorf.dk

Christopher Valkendorf månade om de som hade det sämre, kollegiet instiftade han för att fattiga studenter skulle kunna läsa vid universitetet. Han stod för deras försörjning. I äldre skrifter berättas det om detta. En släkting till honom nämns också:

”Om Arild Huitfeld höra vi i förbigående, att han i januari och februari 1578 inköpte 300 torrvedsstickor och ett pund ljus. De förstnämnda kostade 3½ mark, ljusen 6 skilling pundet. Hundra torrvedstickor motsvarade alltså i pris ungefär 3 pund ljus. Det var då säkerligen en kär gåva, när Christoffer Valkendorf i december 1588 skänkte 1,000 torrvedstickor att fördelas mellan dem som bodde i hans ”kollegium” i Köpenhamn. Det blev 90 stickor i varje kammare. Med ett sådant förråd kunde det läsas mycket morgon och afton under vinterns lopp. (Troels-Lund s.11)”

 Texten är delvis hämtad från valkendorf.dk