Nidaros och Nidarosdomen Trondheim Norge
På bilden ser ni domkyrkan som den ser ut idag. Nidarosdomen, egentligen Nidaros domkirke, är Nordens näst största domkyrka.
Trondheim hette tidigare Nidaros , vilket betyder Nidälvens mynning, där ändelsen os står för mynning.
Nidaros var det största pilgrimsresmålet i norra Europa under medeltiden. Pilgrimsleden lockar fortfarande många vandrare.
S:t Olavsleden består av nio leder som går till Nidarosdomen i Trondheim. Det var på denna plats som vikingakungen Olav II Haraldsson helgonförklarades år 1031, och nu ligger begraven.De totalt 3 000 kilometerna går genom vackra landskap, pittoreska byar med rik kulturhistoria, och med starka mattraditioner. Källa: visitnorway.se
Denna mäktiga kyrkobyggnad vid pilgrimsledens slut, är för evigt knuten till släkten, dels genom den kung som nämns här ovan och som senare helgonförklarades, ett heligt skrin, och Erik Walkendorff en katolsk ärkebiskop, samt en länsherre vid namn Claus Daa.
Kungen var Olav den helige. Han är en direkt stamfader i 30 led/generationer.
Olav den helige och Erik Walkendorffs initialer E W samt hans vapen, en ros i centrum omgiven av tre svarta falkvingar, på samma bild.
Läs mer om Olav och Nidaros här.
Erik Walkendorff var ärkebiskop här under perioden 1510-1522. Mer eller mindre mot sin vilja blev han utsedd av kung Hans till ämbetet som ärkebiskop. Kungen skrev till påven och krävde att så skulle ske. Erik hade invändningar mot hertig Christians inställning till kyrkan, men som kungens vän blev han lovad att kungahuset skulle respektera kyrkan.
Den 16 augusti 1510 providerades han av påven Julius II. Efter installationen hade han sin boning i Erkebiskopsgården.
Som ärkebiskop beskrivs Erik som hängiven och energisk, han lät bland annat rusta upp Oktogonen som är en del av Nidarosdomen, domkyrkan i Trondheim.
Han bidrog med 2152 mark av egna medel, av det totalt 10 000 mark som var ämnade för restaureringen av den vackra och mäktiga oktogonen.
”Kyrkan härjades av eld både 1328 och 1432 och led betydande skador som endast delvis reparerades. Särskilt viktigt var ärkebiskopen Erik Valkendorfs arbete under det andra decenniet av 1500-talet, då betydande reparationsarbeten på åttkanten utfördes. Källa: Store norske leksikon
Forskaren Øystein Ekroll visar att det faktiskt genomfördes en restaurering av oktogonen under Erik Walkendorff tid;
”Han har nemlig funnet ut at fem steiner er plassert feil i forhold til merkingen. Dette skjedde under erkebiskop Erik Walkendorf fra 1510 til 1522.
– Dette beviser at de faktisk har demontert store deler av Oktogonen og restaurert den, sier han.”
Läs en artikel om forskningen här:
Under Eriks ärkebiskopstid infogades Walkendorffs vapensköld i den sydöstliga portalen.
Som synes börjar Walkendorffs vapen vittra sönder, nött av tidens tand. Jag hoppas innerligt att man låter restaurera dem, som ett sentida tack för att Erik lät rusta oktogonen.
Det vapen som sitter ovanför fönstren är ännu mer söndervittrat.
Som ärkebiskop var Erik omtyckt och respekterad, lojal mot riksrådet. Han var en son av sin tid, med rötterna djupt i danskt kyrko-och kulturliv. En renässansman med sin tro förankrad i gamla katolska traditioner. Han såg dock som sin uppgift att föra in nya impulser i ärkestiftet, genom att upprätta goda förbindelser med övriga Norden och Europa.
Han sägs ha älskat pompa och ståt. Han månade om kyrkans intressen och ställning, och han arbetade aktivt med olika projekt. Han bekostade bl a en ädelsten som smyckade det nu försvunna St.Olovs skrin. Bilden nedan visar ett skiss på hur det kunde ha sett ut. Summan Erik som betalde uppges motsvara 20 läster smör, ett medeltida rymdmått. (Jämför – 1 läst salt motsvarade 18 tunnor).
Skiss av ett relikskrin från medeltiden. Bild från Wikipedia
Så här såg domkyrkan ut 1857, ett helt annat utseende.
Se en videoanimation i 3-D om hur domkyrkan sett ut genom århundraden, från begynnelsen till nutid.