Kärlek och kungligt bröllop med förhinder…

Alla hjärtans dag, får mig osökt att tänka på William Shakespeare och hans Romeo och Julia.

Dagen går ju kärlekens tecken, och då passar ju bröllop bra. Vem denne författare var, och vad han egentligen skrivit strider de lärde om. Var fick han sin bildning, studerade han bara i sin hemstad? Han var samtida med, och kanske klasskamrat med flera personer i vårt släktträd. Läs längre ned i inlägget. Shakespeare och hans teatersällskap fick så småningom beskydd av Jacob VI/James I kung av Skottland och England.

Kärlek och Bröllop med förhinder….

Christopher Walkendorff, spelade en viktig roll vid förberedelserna av och vid bröllopet mellan sina släktingar på håll, prinsessan Anne av Danmark och James I, kung av England 1603-1625, kung av Skottland, som Jacob VI 1567-1625.

 

Paret vigdes en första gång på Kronborgs Slott den 20 augusti 1589, utan att brudgummen var närvarande. Prinsessan och hennes följe satte segel mot de nya hemlandet, men råkade ut för en kraftig storm under resan till Skottland och det stundande bröllopet. Det hävdades, med Christopher W. i spetsen, att stormen orsakats av häxor, vilket ledde till att processer både i Danmark och Skottland. Totalt brändes 40 kvinnor på bål, anklagade för att vara häxor. Rigsamiral Peder Munk förde befälet över skeppet, som tvingades söka skydd i Norge. Han ogillade att Christopher Walkendorff var ansvarig för de danska örlogsskeppen, och höll honom ansvarig för att skeppet var i dåligt skick, och nästan förliste i stormen.

Prinsessan fick ta sig landvägen till Oslo, dit kungen senare anslöt. Med på resan var bland annat Christopher Walkendorff och representanter för de skottska och danska ambassaderna. Paret vigdes en andra gång i det gamla biskopspalatset i Oslo, den 23 november 1589. Bröllopet sägs ha varit oerhört påkostat och spektakulärt. Efter bröllopet fortsatte sällskapet till Kronborgs Slott, dit de anlände den 22 december. De möttes där av änkedrottning Sophie, den unge kung Christian IV, som då var 12 år och förmyndarregeringen där Christopher W. ingick.

Sällskapet vistades i Köpenhamn, där man försökte underhålla gästerna med riddarspel, teaterstycken och danstillställningar. Den lärde kungen James I föredrog dock att lyssna på föreläsningar på universitetet, och delta i diskussioner med forskare. Högst  på kungens önskelista stod ett besök hos vår släkting  Tycho Brahe på Hven. Detta blev verklighet en dag i mars 1590 då de prominenta gästerna klev i land vid Bäckviken. Aldrig hade väl ett så stort och förnämt sällskap gästat ön.

Kungen ville besöka det nystartade pappersbruket vid Möllebackens brygga, där Tycho framställde sitt eget papper. Färden gick vidare mot tryckeriet som var infogat i den södra vallen på Uranienborg. Slutligen kom turen till Stjärneborg. I centralrummet beundrades takmålningen med Tychos världsbild, och avbildningen av honom själv.

Efter rundvisningen, och efter att alla instrument prövats noggrant tog den skottske kungen impulsivt av sig en tung guldkedja, och hängde den runt halsen på Tycho som tack. På kvällen bjöds en magnifik middag, som intogs i det vackra och festligt smyckade Sommarrummet. Värd var förstås Tycho, men hans ”hustru” Kirsten fick inte närvara, då hon inte var av adlig börd. De var ju dessutom inte vigda av en präst. Det var i stället Tychos älskade syster Sophie, min favoritsläkting som fungerade som värdinna.  Till de mest förnäma gästerna, förutom kungligheterna, fanns de fyra riksråden i kungens svit med.Tychos nära vänner Niels Kaas och Jörgen Ottesen Rosenkrantz. Christopher Walkendorff som hade sina kontroverser med Tycho och Peder Munk. Middagen bestod av mängder av rätter, vilka alla först provåts i gästernas åsyn, av hovmästaren. Detta för att förhindra att någon förgiftad mat serverades. Rikligt med dryck bjöds, och det berättas att den fina middagen övergick i ett regelrätt dryckesslag, där man tävlade om att supa varandra under bordet. För underhållningen stod Tychos dvärg Jeppe, som drog ner applåder för sina imitationer av kända personer.

Här syns vår vapensköld, med tre svarta falkvingar runt en röd ros.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jørgen Ottesen Rosenkrantz är farfars mormors morfars farfars farfars farfars morfars morbrors sonson och släkt i många konstellationer.

Shakespeares Hamlet och medlemmar i släktträdet…

Frederik Rosenkrantz til Rosenvold och Stjernholm (1571-1602) och Knud Gyldenstierne (1575-1627) är förebilder till två karaktärer i William Shakespeares Hamlet!
Denna tes har framförts av James Voelkel (1999). Johannes Kepler and the new astronomy. Oxford University Press, USA. p. 53. ISBN 0-19-515021-X.)

Shakespeare kan ha varit klasskamrat med Rosenkrantz och Gyldenstierne vid universitetet i Wittenberg, där alla tre studerade. Han omnämner dem som ”my two schoolfellows” (Harold Jenkins (1982). ”Longer Notes”. Hamlet. Arden Shakespeare. Meuthen. p. 422. ISBN 0-416-17920-7).

Frederick Rosenkrantz och Knud Gyldenstiene vistades 1592 i England.

I Hamlet dyker Rosenkrantz och Gyldenstierne upp i akt II, scen 2. De försöker genom smicker vinna prins Hamlet, deras barndomsväns förtroende. I själva verket är de i maskopi med den korrumperade kungen Claudius, Hamlets farbror, som tillskansat sig tronen och ständigt försöker kontrollera sin brorson Hamlet. På bilden syns de två i flöjtscenen i Hamlet, litografi av Eugène Delacroix. Första bilden visar försättsbladet till den första tryckta utgåvan av Hamlet 1603. 

 

 Frederik Rosenkrantz, til Rosenvold og Stjernholm är farfars mormors morfars farfars farmors mormors farfars systerdotters son

OCH farfars mormors morfars farfars farfars morfars farmors morbrors sonsons son
OCH farfars mormors morfars farfars farfars farfars morfars morbrors sonsons son och släkt i många fler konstellationer.

Knud Gyldenstierne är farfars mormors morfars farfars farmors farfars mosters dotterson och släkt i många fler konstellationer.